Jobbskatteavdraget: vem får pengarna och vem står utanför

Jobbskatteavdraget heter formellt skattereduktion för arbetsinkomst och regleras i 67 kap. inkomstskattelagen. Det minskar den kommunala inkomstskatten för den som har arbetsinkomst. Hur stort det blir beror på arbetsinkomsten, grundavdraget och kommunalskatten, enligt Skatteverkets tekniska beskrivning SKV 433 2026.

Avdraget infördes 2007. Enligt Riksrevisionen kom de fem första stegen 2007–2010 och 2014, det sjätte 2019 och det sjunde 2022 (RiR 2023:10). Lagen ändrades sedan igen inför 2024, 2025 och 2026 (Regeringskansliets ändringsregister SFSR). Regeringen skriver själv att ”jobbskatteavdraget har förstärkts tre gånger under mandatperioden” (Fördelningspolitisk redogörelse april 2026).

Beloppen i diagrammet är omräknade till 2026 års penningvärde med prisbasbeloppet. Med 2018 års regler minskar avdraget i stället för höga inkomster. Mellan 2016 och 2024 trappades avdraget av för höga inkomster. Det minskades med 3 procent av arbetsinkomsten över 13,54 prisbasbelopp (Flood, Finanspolitiska rådets underlagsrapport 2016/4; SKV 433 2024). År 2016 var avdraget helt borta vid en årsinkomst på 1 479 200 kronor i dåvarande penningvärde, enligt samma underlagsrapport. I diagrammet, som räknar om till 2026 års penningvärde, når 2018 års kurva inte noll före 1 500 000 kronor. Avtrappningen slopades från 2025 (Fördelningspolitisk redogörelse april 2026; SKV 433 2025).

Med 2026 års regler växer avdraget upp till 8,08 prisbasbelopp, 478 336 kronor om året, och ligger sedan still hur hög inkomsten än är (67 kap. 7 § inkomstskattelagen; SKV 433 2026). Regeringen skriver att skattesänkningen ”som andel av inkomsten bör bli som störst vid en månadsinkomst om knappt 39 900 kronor 2026” (prop. 2025/26:32).

Beräkningarna i diagrammen räknar med genomsnittlig kommunalskatt. Varje diagram redovisar sina antaganden under diagrammet.

SCB redovisar utfallet av jobbskatteavdraget i beskattningen, fördelat på klasser av beskattningsbar förvärvsinkomst. Uppgifterna gäller enskilda personer, inte hushåll, och klassgränserna är i löpande kronor (SCB, tabell TAB3603). SCB:s antal personer i alla åldrar räknar även barn, så diagrammet visar vuxna, 20 år och äldre.

I klassen utan beskattningsbar förvärvsinkomst fanns 744 993 vuxna år 2024. Av dem fick 248 jobbskatteavdrag (SCB, tabell TAB3603). ESO skriver att avdragets konstruktion leder till att skattekrediten ges ”till grupper som skulle ha arbetat även utan jobbskatteavdrag och som näppeligen kan karaktäriseras som fattiga” (ESO 2019:3).

SCB:s klasser mäter beskattningsbar förvärvsinkomst, inte disponibel inkomst. Regeringens fördelningspolitiska redogörelse, som citeras överst i avsnittet, mäter effekten på disponibel inkomst (Fördelningspolitisk redogörelse april 2026).

Bara arbetsinkomst ger rätt till avdraget: lön, uppdragsinkomst och inkomst av aktiv näringsverksamhet. Av de sociala förmånerna i 59 kap. 13 § socialförsäkringsbalken räknas bara dagpenning till totalförsvarspliktiga och bidrag från Sveriges författarfond eller Konstnärsnämnden. Pension finns inte med alls (67 kap. 6 § inkomstskattelagen; 59 kap. socialförsäkringsbalken).

Riksrevisionen räknar upp vad som faller utanför: ”Exempel på inkomster som inte ger rätt till jobbskatteavdrag är: sjukpenning, föräldrapenning, ersättning från arbetslöshetskassa, aktivitetsstöd, pension och egen arbetsskadelivränta” (RiR 2009:20). Skatteverkets sida om jobbskatteavdrag nämner dessutom sjuk- och aktivitetsersättning. A-kassa och föräldrapenning är pensionsgrundande, så allmän pensionsavgift betalas på dem. De ger ändå inget jobbskatteavdrag (59 kap. socialförsäkringsbalken; SKV 433 2026, kolumn 5).

Andra grupper har egna regler. Personer från 66 år har ett förhöjt grundavdrag (RiR 2023:10), och den som vid årets ingång fyllt 66 år och arbetar har ett eget jobbskatteavdrag (skr. 2025/26:98). Från 2026 har sjuk- och aktivitetsersättning en egen skattereduktion som enligt regeringen motsvarar jobbskatteavdraget (skr. 2025/26:98). Den planar inte ut över 3,24 prisbasbelopp som jobbskatteavdraget gör, så på högre belopp blir skatten lägre än på lön (SFS 2025:1376). På a-kassa, sjukpenning och föräldrapenning ges bara den allmänna skattereduktionen för förvärvsinkomst, som är högst 1 500 kronor (SKV 433 2026).

Finanspolitiska rådet skriver att ”de som blev arbetslösa fick dock en betydande försämring av sin köpkraft relativt andra grupper”. Rådet förklarar det med att a-kassan bara ersätter en begränsad andel av lönen och att varken a-kassans tak eller aktivitetsersättningens grundbelopp är indexerade. ”De utökade jobbskatteavdragen tillfaller inte heller arbetslösa” (Svensk finanspolitik 2026).

I regeringens redovisning av skatteutgifter beräknas jobbskatteavdraget till 218,79 miljarder kronor 2026. Jobbskatteavdraget för äldre tillkommer med 6,25 miljarder kronor (skr. 2025/26:98). SCB:s utfall från beskattningen visar hur avdraget har vuxit, från 40,5 miljarder kronor 2007 till 181,4 miljarder kronor 2024 (SCB, tabell TAB3603).

Det andra diagrammet visar SCB:s Gini-koefficient för disponibel inkomst från 2011, med reformåren markerade. Exklusive kapitalvinster gick den från 0,263 år 2011 till 0,288 år 2024 (SCB, tabell HE0110F/TabVX1DispInkN). Kurvan visar utvecklingen, inte avdragets isolerade effekt.

När regeringen förstärkte avdraget 2026 med 17,36 miljarder kronor bedömde den att förslaget innebär ”ingen nämnvärd förändring av inkomstfördelningen mätt med Gini-koefficienten”. Den ekonomiska standarden ökar enligt samma proposition med 0,53 procent i genomsnitt och mest, 0,73 procent, i inkomstgrupperna 6–8 (prop. 2025/26:32).

Om Gini knappt ändras, hur kan skillnaderna öka?

Skillnaden som den här sidan handlar om går mellan dem som arbetar och dem som inte gör det. Riksrevisionen beskriver mekanismen: ”Sänkt skatt på arbetsinkomster gör att det blir mer lönsamt att arbeta jämfört med att inte arbeta. Samtidigt kan sänkt skatt på arbete leda till en mer ojämn inkomstfördelning eftersom personer som arbetar i genomsnitt har högre inkomster än personer som inte arbetar” (RiR 2023:10).

Regeringens fördelningspolitiska redogörelser har återkommit till den skillnaden. Redogörelsen 2014/15 skriver att andelen med inkomster under den relativa låginkomstgränsen ”accelererade efter 2006, vilket bl.a. berodde på att jobbskatteavdraget och sänkta ersättningar i arbetslöshets- respektive sjukförsäkringen förstärkte skillnaderna” (prop. 2014/15:100 bilaga 2). Redogörelsen 2017/18, som citeras överst på sidan, gör samma koppling (prop. 2017/18:100 bilaga 2). Redogörelsen 2022/23 skriver att införandet av jobbskatteavdraget 2007 och utbyggnaden därefter har ”bidragit till att öka skillnaden i disponibel inkomst vid arbete respektive arbetslöshet” (prop. 2022/23:100 bilaga 2).

Karimi, Laun, Selin m.fl. har analyserat inkomstojämlikheten i Sverige 1990–2021 med registerdata (Fiscal Studies 2024, på svenska IFAU Rapport 2025:25). De skriver att lägre ersättningsnivåer i inkomsttrygghetssystemen och den mindre förmånliga skattebehandlingen som följer av jobbskatteavdraget har spelat en avgörande roll (”crucial role”) bakom den ökade inkomstojämlikheten. I sin genomgång av tidigare forskning återger de samtidigt att skatteförändringar, jobbskatteavdraget inräknat, bara haft små effekter på den totala ojämlikheten.

Riksrevisionen har granskat skatteändringarna 2011–2022 som helhet och bedömer att de har lett till en jämnare inkomstfördelning. Samtidigt skriver den att ”personer med de allra lägsta inkomsterna har dock inte tagit del av de sänkta skatterna i samma utsträckning som personer med högre inkomster”. I Riksrevisionens simulering av en återgång till 2010 års regler skulle Gini öka från 0,303 till 0,310. Att andelen med låg ekonomisk standard också skulle öka beror enligt Riksrevisionen ”framför allt på att äldre skulle få ett lägre grundavdrag” (RiR 2023:10).

Utformningen påverkar också fördelningen. När avtrappningen för höga inkomster infördes 2016 beräknade Flood att den minskar Gini-koefficienten för hushållens disponibla inkomst med 0,40 procent, med hänsyn tagen till arbetsutbudet (Finanspolitiska rådets underlagsrapport 2016/4). Den avtrappningen slopades från 2025 (Fördelningspolitisk redogörelse april 2026).